Först fick J en obehaglig intensiv smärta i benet och hög feber. Sen svällde S:s pekfinger upp. Iväg till Jorv med hela karavanen. Fyra timmars väntan för mig som försökte hänga med som stöd för allabägge.
Men väntan bar frukt, det blev antibiotika för båda och efter att vi besökt det ena av nejdens två helgöppna apotek kom vi igång med firandet. Utom J som vid det här laget hade 39 graders feber och drog sig tillbaka.
Men jag med barn och föräldrar grillade och snapsade enligt ursprungsplan. Tills T trillade i plaskepoolen. T, den enda som stoiskt hållit fast vid plan A, med nylackade naglar, rosa klänning och blommor i håret. Och nu reducerades hela högtiden till "den där midsommaren då T ramlade i poolen". Det fick inte ske. Så jag intog Kristus-pose och trillade i jag också. Rätt uppfriskande. Och uppskattat av T i alla fall.
Nu har mor&far åkt hem, barn somnat (men sju sorters blommor under kudden förstås) och make kvicknat till och sagt att han mår lite bättre. Själv sitter jag här och dricker öl och är ganska till freds. Trots allt.
Vilka härliga bilder! Och vad skönt att det blev bra ändå, trots den knaggliga starten!
SvaraRadera