Livet på landet

Oj så jag våndades när vi flyttade ut i förorten. I sanning ett i-landsproblem, ett stort nybyggt hus 25 minuter från centrum, bu friggin' huu. Men jag hävdar fortfarande bestämt att jag nog ska bo i stan igen. Kanske när barnen är utflugna och vi klarar oss med mindre yta.

Eller sen inte. Den här sommaren har jag börjat ändra åsikt. Beror kanske på att barnen nu är så pass stora att man kan göra mera grejer med dem, också improviserat.

Det är rätt mysigt att hamna i tidernas hallonsnår bara 200 meter från vår ytterdörr.

Eller att träffa på rådjur på joggingturen. Hade lite en Prins Eugen möter Walt Disney-moment där.

Iofs, så som det byggs i Esbo som bäst kommer den lantliga känslan inte att stå sig tills jag är pensionär. Får väl se var jag hamnar då.