Jag hann med rätt många södernresor innan mitt hår växte tillbaka, och visst krävdes ju lite specialarrangemang. Det allra viktigaste är att man kommer på system som gör att man kan slappna av, så att håret (eller bristen på dylikt) inte ska få stjäla showen, liksom.
Palma de Mallorca 2010
För det första, peruker och värme är ingen vidare kombination. Första semestern utan hår (Mallorca) bestämde jag mig helt enkelt för att använda duk på dagarna och ta på mig peruken på kvällarna då det var svalare och jag klädde upp mig lite för att gå ut och äta. När vi åkte till Kos året därpå hade jag fått en bättre peruk så jag bar den på dagarna också, men det var ändå svettigt.
Kos 2011
Sen är kruxet för mig att dukar känns lite osäkra, speciellt de av lite slinkigare material. De vill gärna blåsa av. Jag upptäckte så kallade "Pre-tied scarves", som ser ut som en duk men egentligen är en mössa. En del är lite vadderade så det ser ut som om man hade hår därunder och det passade ju mig som var skallig som ett bowlingklot. Dessutom sitter de som berget och känns lite lyxiga. Jag anlitade amerikanska webbaffären headcovers.com i flera omgångar, snabb leverans och pålitliga system.
Pafos 2012 (här hade jag fått tillbaka lite hår men trivdes i min pre-tied scarf ändå)
Simning! Här tyckte jag att tubscarfar som säljs i de flesta sportaffärer fungerade bäst. Och när jag väl befann mig vid poolkanten var det bara att konstatera att väldigt många andra damer bar liknande huvudbonader, så det kändes inte det minsta märkligt att se ut så här.
Kos 2011
Det fina med semesterresor är att de är ypperliga tillfällen för att experimentera med en helt annorlunda stil. Också den som tycker tanken på att vandra omkring i turban och jättelika filmstjärnesolbrillor på hemmaplan är helt absurd kanske kan tänka sig att tänja på gränserna när man befinner sig i solen och bland främmande människor. Så se gärna den där stor mönstrade satinscarfen med jätterosett i nacken som ett fashion statement, inte som en nödlösning för att dölja nånting.
Och så tycker jag att man ska vara så förbaskat stolt varje gång man har tacklat en situation som känns skrämmande. Minns när jag gått på babysim utan peruk första gången. Gick i bastun med mina kompisar på en kräftskiva utan peruk. Eller när jag gick på indisk skalpmassage med mitt delvis kala huvud. För att inte tala om när jag tog av mig peruken i direktsänd tv på Min morgon (fattar inte att jag var så modig, tror inte jag i dag skulle våga göra nånting liknande). Allt sådant här är viktiga steg på vägen mot att acceptera håravfallet.
Nu växte ju mitt hår tillbaka helt plötsligt och det är jag ju så otroligt lycklig och tacksam för. Men jag var faktiskt ganska till freds redan innan återväxten började, för jag tyckte att jag hade tagit kontrollen över situationen. Jovars, jag var skallig men det var inte en så stor grej. Det tog ju sin lilla tid att uppnå den balansen, men man kommer dit så småningom!
Stora kämparkramar till K och alla andra alopetiker som hittar in på bloggen. Ha en härlig semester!
Under min uppväxt var min mamma skallig i två omgångar. Hon fick en peruk, men använde den aldrig. I stället snurrade hon tunna tunna långa bomullsskarfter runt huvudet och satsade på att måla ögonen. Hemma var hon barhuvad oftast. Nu är hon död (fick bröstcancer - men då tappade hon inte sen håret heller) men jag tänker på det ibland - jag är i den åldern nu som hon var då hon var skallig första gången. Om jag får cancer tex eller blir skallig av någon annan orsak känns peruk främmande. Däremot har jag upptäckt beaniepipor (minimalistiska) av kashmir. De är varma, men inte för varma, jag tror jag skulle satsa på såna, o sen försöka hitta nån riktigt tunn bomullstrikåvariant (eller sy själv) för varmaste dagarna. Jag prövade mammas peruk - och jag är inte tillräckligt fåfäng för att välja den känslan före bekvämligheten i att vara utan. Som sagt, tänker ännu på det - hur jag skulla reagera.
SvaraRaderaMamma hade dessutom stora operations ärr på huvudet som hon måste skydda ganska länge utomhus.
SvaraRaderaOh! Ett helt inlägg till mig :) Tack tack snälla för alla fina tips! Jag tittade på sidan du rekommenderade men lev.tiden var rätt lång så jag chansade från en engelsk sida och jag hoppas de kommer innan vi åker på semester, annars vet jag inte hur jag ska klara det. Peruken jag fått sitter inte alls bra och perukmakaren hävdar att det beror på det lilla hår jag har kvar. Men den är stor vid tinningarna och polisongerna så jag får gå och dra den på plats hela tiden. Troligtvis för stor som hon själv sa också. Det är bara att tacka o ta emot att man får en för stor peruk. Billiga som de är.
SvaraRaderaMössan som du sa att du hade vid poolen och som du sa skulle finnas i sportaffärer, vad är det för typ?
Tack igen!
hej
SvaraRaderaJag har just kommit från en 2 veckors resa i Puerto Rico och där använde jag endast peruk på kvällarna, den peruken jag använder nu kan jag annars rekomendera sitter jättebra på huvudet, (den beställs från tyskland måttbeställd enligt eget huvud, Jag beställer från kuivasniemi i Vasa). Sedan på dagarna har jag använt bara en tunn tub/skarf som man har runt halsen vintertid, de kan man sätta på olika sätt på huvudet. Annars vid Poolen eller stranden kan jag nog vara utan på huvudet också, men det går ju inte så länge, är ju risk att man bränner sig.
Hälsningar Annette
Kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är att jag fann din denna blogg! Så häftigt att ditt hår kom tillbaka! Jag har sen i december varit skallig då jag till slut tog modet till mig o rakade av allt i ett nafs. Filmade o la ut filmen på Facebook, skrev Detta är jag nu. Sen dess har jag gått runt med min bara hjässa o känt mig vacker men saknat min gamla identitet o mina ögonfransar ( hade långt långt hår länge). Är så tacksam för att ha drabbats/välsignats med denna åkomma för jag lär på så mkt om mig själv o mina egna förutfattade meningar om människor.
SvaraRaderaMen jag har ju också ett hopp om att en dag få dra en borste genom MITT hår, fläta en fläta, skölja ur schampot o t o m ha en dålig hårdag. Jag skulle bleka mina tunna testar, inpacka, rufsa och låta detblåsa i vinden. Jag är frisk o vill ej vata utan denna erfarenhet men saknaden kommer ibland. Som när dotterns kompis inte vill vara mig för hon vill ha hår, för alla människor som säger TUr att du är så vacker, alla blickar som undrar hur jag mår. Men jag övar på att hålla huvudet högt. Mer så nu, tack för din blogg o öppenhet.
Stor kram,
Hanna
Hanna.lindqvist ( a ) gmail.com