Det rymdes mycket på denna söndag! Först hade vi bullat upp med rejäla mängder godis till eventuella påskhäxor. Har inte ännu heller bearbetat skamkänslorna efter Halloween 2010 då vi bara hade några dammiga Ballerinakex att erbjuda Harry Potter och Scream-masken när de ringde på. Piiinsamt!
Vid 13-tiden hade en grupp raska påsktroll (av manligt kön alla fem) bestämt sig för att trotsa duggregnet och ringde på vår dörr. Den kavataste gick i främsta ledet och rabblade sin ramsa med bärande stämma. Mycket fint. Mamma Frantz formligen överöste gossebarnen med Snickers och Dumleklubbor (jag sa ju att vi hade satsat i år!). Två troll höll sig lite i bakgrunden, så jag frågade dem om de inte skulle ha något godis.
"Me olemme niinkui eri ryhmästä", förklarade trollen, inväntade att trollpatrull nummer ett snavat ner mot vägen igen, harklade sig sedan och inledde enligt det överenskomna formuläret som börjar med ett artigt "Saako virpoa?". Det var väl vid det här laget ganska uppenbart att de skulle få ett jakande svar, men man ska inte tumma på traditionerna. Mycket bra. "Otetaan muuten Oskarille kanss" resonerade trollen och tömde nästan min snickerskorg. Men det var det värt.
Sedan en sväng till kyrkan där T:s kör sjöng och delade ut palmblad Därav det ståtliga palmsöndags-arrangemanget ovan.
Kvällen tillbringade jag framför tv:n. Tittandes på mig själv. Känns alltid lika kufiskt. Missade ni programmet så hittar ni det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar