Min ironi-strategi

En tanke har puttrat på inom mig det senaste året. Ironi har blivit skitfarligt. Så farligt att allt flera väljer att undvika ironi. För ironi, i synnerhet i text, kan lätt missförstås och tolkas bokstavligt, och då skiter det sig.

I allra värsta fall kanske man sårar någon, fast man bara försökte vara lite vitsig. Och då måste man börja förklara hur man menade och att man inte ville någon illa, och då hör man sig själv dra till med den där förvirrade icke-ursäkten "jag ber så mycket om ursäkt ifall någon blev sårad" som många irriterar sig på.

Jag är en i grunden ganska snäll människa så kan jag undvika att såra någon annan gör jag ju det. Därmed har jag bestämt mig för att minska på ironin. Men det är lättare sagt än gjort. Min humor är helt enkelt ironisk i grunden. Min uppväxt under 90-talet präglades av ironisk humor, klart att jag sög åt mig av alla lysande oneliners i Friends och Seinfeld och de vitsiga formuleringarna i FRIDA. Min pappa, som är en av de roligaste människorna på planeten, är väldigt ironisk. Jag har blivit en väldigt ironisk figur. Och så invanda mönster är svåra att nöta bort.

Dessutom är ju ironi så himla kul! När man är införstådd med den, vill säga. Det är rätt sällan jag tycker sannfinländar-ironi är speciellt skojig, till exempel.

Peppe har ett bra förslag på tumregel: ironi funkar bättre nerifrån upp. Ironi riktad mot minoriteter är därför ett farligt grepp om man vill undvika att såra. Ironi inom en minoritet kan däremot fungera fint, fast också där kan man hamna på hal is. När österbottniska KAJ gör sig lustiga över österbottningar var det raskt någon äldre person som blev stött och ansåg att "Jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo" kränkte äldre människor.

Kommer också att tänka på Gina Dirawi som slog igenom med sina videobloggar som fick många araber i Sverige att vråla av skratt, men en del uppfattade henne som rasist. Helsnurrig situation, med andra ord.

Fast redan Sokrates använde ironi (läste jag på wikipedia) har ironi blivit för laddat för de sociala medierna och 2010-talet. Definitionen av ironi är att alla de som tar del av den ska vara införstådda med att den som uttalar sig är ironisk. Och det kan man aldrig garantera på sociala medier.

Så det gäller att ta det varligt med ironi när man uttrycker sig inför större skaror. Inom familjen och bland nära vänner är det förstås bara att tuta och köra.

Så här: