Visst gör det ont när kläder krymper

I dag har jag gjort nånting mycket moget.

Nu är det så här att jag är en frisk och sund kvinna i mina bästa år som har fött två barn och inte ska ha flera. Det innebär att den kropp jag har nu pretty much är den kropp jag kommer att ha framledes, åtminstone blir den knappast mindre. Då är det ju helt absurt att ha en garderob till hälften fylld med kläder som jag antingen inte kommer i alls eller som sitter väldigt illa. Det gör mig ju bara ledsen med toppar som stramar åt runt midjan och brallor som fastnar i höfthöjd.

Nope, nu har jag städat ut allt som är för litet, och det var faktiskt nästan hälften. Jag har pantat på en massa konstiga grejer av olika orsaker. Den där var ju för liten från början men det var ett sånt loppisfynd, den där köpte jag i någon plötslig hippieihybris på Cypern, den där hade jag sett i någon blogg om beställde på nätet och så var den inte alls "jag"....

Några partyklänningar lade jag åt sidan ifall döttrarna av någon händelse skulle tycka de är coola här om några år (min lila bloggprisblåsa, till exempel). Men resten ska nu säljas på loppis, förhoppningsvis får jag ihop en slant som jag kan köpa snygga nya kläder i rätt storlek för.

Och om jag nu mitt i allt blir flera klädstorlekar mindre vill jag ju ändå knappast ha mina gamla kläder, utan då ska jag förstås unna mig nya. Gallringen sved nog lite, men samtidigt kände jag mig mycket cool. Det här är ett projekt jag har skjutit framåt helt för länge.

I samma veva har jag bestämt att jag är för vuxen för billiga behåar. Så fort ekonomin tillåter ska jag gå till Funky lady och investera i några ordentliga doningar som garanterat är i rätt storlek.

Jag vidhåller att den bästa presenten man kan göra sig själv är att arbeta på att älska sin kropp istället för att forma sin kropp. Det är så mycket viktigare att den mår bra än att den har en specifik massa och omkrets.

Det här har jag redan blivit bättre på. Snart ska vi spela in årets omgång av De Eurovisa (fjärde säsongen, woop!) och tidigare år har tanken satt skräck i mig. Tänk om stylisten tvingas säga "vetdu det fanns inte tillräckligt stora kläder i butikerna, jag letade i flera dagar". Tänk om jag är så enorm och grotesk i rutan att alla mina instagram-följare avföljer mig av fasa! "Hennes huvud såg ju ganska smalt ut, men såg ni resten av henne på tv? Herrejösses..."

I år är det lugnt. Det är hälsosamt för alla att en snäppet större kvinna får vara tv-programvärd. Jag må vara lite vårvinterglåmig men det fixar stylisten och sminkaren. Sen är det bara att köra på, ha roligt och satsa på att vara en bra programledare. Den som tänker skriva nånting taskigt om mitt utseende i responsformulären är en liten och ledsam människa.

Visst är jag väldigt klok? Nu har jag förtjänat ett stort glas vin.