Evolution of Baksida

Hittade en ask. Inte direkt Pandoras ask, men nästan. Samtliga dagis- och skolporträtt som tagits av mig. Det är länge sedan jag sett de här bilderna så det var riktigt intressant. Speciellt fascinerande är att jag minns nästan alla fototillfällen och vad jag tänkte när mapparna med bilder delades ut i klassen och man fick se årets porträtt. Det var ju trots allt en big deal, visst fotograferades jag på resor och fester och sånt också, men skolfotots status var en helt annan än i dag. Fotona skulle sättas i ram och ges i julklapp till släktingar. Man skulle byta tarrafoton med vännerna. Bilderna hängde med hela året, så det var viktigt att de blev bra.

Let's see.

 Happy clappy, dagis är bra. Måste vara 4-5 år här. Mitt enda bekymmer är att det finns en söm i den blåröda velourklänningen som sticks.

 Ännu dagis. Fotografen larvar sig. Bestämmer mig för att vägra le. Men känner mig väldigt mogen i polo.

 Så börjar skolan. För att markera att jag är stor låter jag pannluggen växa ut. Min turkosa Musse Pigg-tröja har jag på mig så mycket som möjligt. Har vårtor på händerna så de stora barnen vill inte hålla mig i handen när vi dansar ringlekar på julfesten. En dag trillar de av! Vårtorna alltså. Otroligt!

 Fast pannlugg var kanske inte så dumt trots allt... Jag vet! En sådan här tunn variant blir en kompromiss! Tröjan var från pojkavdelningen, säg inte åt nån! Bra bild, tyckte jag. Saklig.

 Chips är gott. Grillitassut är gott. Jaffa är gott. Jag är enda barnet i släkten, skäms bort och mår toppen. Vet att jag är lite trind men det är inte så farligt, fast fyrorna ibland säger att jag är tjock. Mommo har stickat tröjan. Jag fattar inte riktigt att uppskatta det.

 Jag går på fyran! Fyrorna är störst i skolan! Vi är tuffa! Vi får vara uppe länge om kvällarna! Vi får se Ewokfilmerna och Varuhuset! Ingen vågar reta oss. Det är bara att slappna av och flina upp sig. Mitt självförtroende är på topp, jag får spela huvudrollen på julfesten och sjunga på vårfesten. Ska skriva en bok och bli berömd.

 Femman, ny skola. Inget vidare. "När ska du få tandställning" frågar en flicka jag beundrar. Bestämmer mig för att aldrig le med munnen öppen igen. Skolhälsovårdaren bekräftar att jag är tjock och borde banta. Jag inser att jag måste börja fundera på den här med utseende. Man kan ju inte gå omkring och se ut hursomhelst.

 Bort med pannluggen, nu ska det vara bubbla. En del kör med bägge, jag vill bara ha bubbla. Man får arbeta en stund, men sedan är den så här hög och fin. "Det är fint med den där frisyren, den gör att ansiktet blir smalare" säger mommo och menar förstås bara väl. Men bekräftar omedvetet det jag har misstänkt; att jag har ett oerhört runt ansikte. Bantar. Rätt nöjd med den här bilden, man blir slank av mörka färger, det säger alla.

 Shit. Högstadiet. Den här bilden tas ganska tidigt under läsåret och jag är ännu ivrig. Det är ju häftigt med en skola där det finns ett riktigt skelett i ett skåp, en hushållssal och ett gym! Niorna röker vid idrottsplanen och i slöjdsalen finns en bandsåg där en del sågat av sina fingrar. Det är allvar nu. Ett nytt material har dykt upp i affärerna: fleece. Sover med skumgummipapiljotter före fotograferingen, men borstar ut lockarna så aggressivt att det blir ganska burrigt. Har lärt mig att le i en viss vinkel så att det inte syns hur sneda mina tänder är. Tycker först att bilden blev bra, men senare skäms jag för den. Man ska inte flina i högstadiet. Man ska vara cool.

Det var bättre, börjar få bukt på coolheten. Dessutom börjat arbeta med en egen stil. Den här jättestora polotrjan från nya butiken KappAhl är en favorit, helst i kombination med grova kängor och ankellång skruttkjol (man ska vrida den till en korv när man tvättat den). Svart är bra. Man ser lite mystisk ut, och så blir man slank. Om jag fick välja skulle jag se ut som Winona Ryder i Dracula. Synd att jag är så tjock.

 Nian. Jag hatar högstadiet med innerlig hetta, men nu är man i alla fall äldst igen. Är inne i total anfäkta-anamma-mode. Jävlas någon med mig planerar jag en gruvlig hämnd (som jag sällan verkställer). Läser Vampire Cronichles och pluggar övernaturliga termer. Det har bestämts att jag ska få tandställning. Kolla min blick. Livet är inget vidare just nu, men jag har bestämt mig för att fixa det. Sedan när jag inte längre är tjock.

Gymnasiet har börjat och det är suveränt! Nya vänner, nya lärare, nya ämnen, hundratusen abikillar, man kan vara kär i en ny varje vecka! Tandställningen är på plats, en ordentlig räls. Det är inte så skoj, men i alla fall ett steg i rätt riktning. Bestämmer mig för ett drastiskt frisyrbyte och att börja använda scarf. Blusen är från Exotic i Korvhuset. Där är kläderna billiga och en man i turban står och stryker och stryker utan att någonsin bli klar. Bilden är hemsk, jag ser ut som en 40-åring. Vädjar att mamma inte ska ge den i julklapp åt någon, men hon tycker jag är jättesöt.  I alla fall är jag inte så tjock längre. Det värsta har liksom åkt av. 

Ta daaaa! Raka tänder! Här ska flinas! Och accentueras med brun läppenna, a la Pamela Andersson! Det händer ibland att jag ser mig i spegeln och känner mig nöjd. Skolan går bra, dessutom. 

Abiturient. Lite skolstressad. Men har i alla fall skaffat en pojkvän, det är ju bra. Den här bilden hänger han året därpå upp i sitt skåp i Dragsvik. Tur att den blev lyckad. Om ett år kommer jag att få för mig att jag är tjock igen, men just nu har jag en paus. 

Det här är mina döttrar. De tyckte det var en rolig ask. De noterar att de ser ut som jag och jag inser att de har rätt. Och eftersom jag tycker att de är vackrast i världen drar jag nu vid 35 års ålder slutsatsen att jag ju faktsikt var fin jag också.  Hela vägen. 

Och den där tjockheten var ju hittepå.