Att överleva recensionsdagen

Huh. Den närmar sig sitt slut. Mitt livs första recensionsdag. Jag känner mig som om någon skulle ha kört mig genom en mangel (utan att jag blev fräsch och krispig och lagd i ett linneskåp efteråt).

Jag hade inte alls insett hur tungt det här skulle vara. Vaddarå, som mediemänniska kritiseras och granskas man ju nonstop i alla fall. Recensioner är ju också personers subjektiva åsikter. Det är bara att inte ta åt sig yada yada. Så förklarade jag vitt och brett ännu för någon vecka sedan. Ha ha.

Typiskt nog sammanföll den här dagen med både PMS, höstsnuva och nylansering av radiokanal på jobbet (buskul men mycket att göra). Så när plötsligt recensionerna började dyka upp förvandlades jag till ett skört, självcentrerat och skräckslaget vrak.

Det blev så mycket jaag jaaag jaaaaag helt plötsligt. Jobbigt när ens försiktiga första försök till roman plötsligt dissekeras och nagelfars i offentligheten. Den där skräcken när man skummar igenom artiklarna, övertygad om att en smocka i form av välformulerad gliring lurar någonstans mellan ingress och e-postadress. Oförmågan att i stunden ens ta åt sig den mest konstruktiva kritik. Skammen när man inser att recensenten har rätt. Varför skrev jag så där för?

Men vet ni vad? Recensionerna var ganska bra! Nu när jag lugnat ner mig är jag faktiskt både smickrad och stolt. Det skrevs mycket fint om Sommarön och invändningarna kunde jag förstå och ta åt mig (även om jag nu inte höll med om riktigt allt och inte tänker börja skriva skärgårdsfarser).

Så är det ju verkligen ingen självklarhet att bli recenserad överhuvudtaget, så bara det att flera finlandssvenska medier har ansett att Sommarön är värd att lyftas över nyhetströskeln är ju fantastiskt.

Men till alla er med skrivambitioner där ute, här kommer ett visdomsord från en dränerad deckardebutant: Töm kalendern när recensionsdagen är inplanerad, för du kommer inte att få någonting gjort ändå. Förbered familjen på att du kommer att vara odräglig i några dygn. I värsta fall får du efteråt gå runt på jobbet och dela ut "Förlåt att jag var så jobbig"-kort och muta kollegerna med sprit och makroner också.

Och sedan fortsätter jorden att snurra precis som förr. Visst är det märkligt?