Nyårslöfte 2: Gå till biblioteket

Jag kom på flera nyårslöften! Lite mera konkreta sådana. Här kommer nästa:

Under 2015 ska jag besöka biblioteket på regelbunden basis!

När jag var liten var mina bokslukande och studerande föräldrar rätt panka, så vi traskade (billösa var vi förstås också) till olika bibliotek titt som tätt. Gamlas bibliotek var på den tiden inrymt i en vinge av ett finskt lågstadium, hyllorna nästan bågnade och det var var smällande kartotekslådor som gällde...

(här tar alla över 30 en paus i läsingen och minns ljudet då en kartotekslåda glider fast och smäller)

...om man ville leta efter specifika verk. På barnavdelningen satt jag och läste Asterix och Tintin.

Norra Hagas bibliotek tror jag ligger kvar på samma adress, en enplanslåda i anknytning till ett 70-talshus. Här var barnavdelningen sparsammare. Långt var det att gå också, genom de ödemarker som numera fyllts med bostadshus och enorma opersonliga shoppinggallerien Kaari. Men i Norra Haga hade de en stor hylla med sagokassetter som man också fick låna! Det var kul! Jag lånade Mumin och Haffsorkestern, Bröderna Lejonhjärta och Herr Hu. Om och om igen.

(här är mamma och jag antagligen på väg till mommo som också bådde i Norra Haga, 1982 tippar jag)


Malmgårds bibliotek var inte så dumt. Hela stadsdelen var nybyggd så det var modernt och fint. Dessutom kunde man mata ankor på vägen. Och blunda när man gick förbi videouthyrningen eftersom det hängde en bild av Freddy Krueger i fönstret. Han var det hemskaste jag någonsin sett. Det fanns Toffe och Andrea-böcker i Malmgård. De var bra.

På vägen har jag av någon anledning tappat relationen till bibliotek. Under studietiden gick mina biblioteksbesök ut på glädjelöst jagande efter någon tentbok som bara fanns i få exemplar men alla 30 på kursen skulle få tag på. Den snabbaste vann. Jag var sällan snabbast.

Böcker är så pass billiga på adlibris att jag av lättja beställer hem dem istället för att tassa till biblioteket och låna, fast jag redan på förhand vet att det är osannolikt att jag kommer att vilja läsa dem flera gånger. Dessutom är jag så fruktansvärt dålig på att returnera böcker, jag förnyar och förnyar dem i det oändliga på nätet.

Ändå infinner sig fortfarande samma mysiga känsla när jag går in på ett bibliotek. Kartoteksskåpen och mikrofilmsprojektorerna är borta, istället finns det PS-konsoler och pekskärmar. Men doften är den samma. Bibliotekarierna talar med samma dämpade stämmor. I Nöykis bibliotek utgör barnavdelningen hälften av biblioteksutrymmet, det finns brädspel och filmer i mängder. Också svensk-, engelsk- och ryskspråkiga barn hittar böcker på eget språk.

Häromdagen kom vi hem med en fantastisk kasse innehållande Harry Potter, Roald Dahl, Maria Turtschaninoff, Damernas värld, Sune och Draktämjare. Barnen fick bibbakort i samma veva. Och jag undrade än en gång: varför gör jag inte det här hela tiden??? Det är ju inte som att det kostar något...