För gammal för att åka karusell

Jag har alltid gillat nöjesfält och varit lite stroppig över det faktum att jag kan åka i nästan hurdana helvetesmaskiner som helst utan att bli sjösjuk.

Hå hå, säger jag nu, men den mogna kvinnans hånfulla självinsikt. Hå håååå.

Tivoli Seiterä, ett sådant där färgglatt litet pop up-tivoli har landat i trakten. Och jag tyckte att familjen Frantz skulle skämma bort sig själv med lite family fun. Sagt och gjort, under munter sång och skratt (främst jag, de andra var för artiga för att avbryta mig) begav vi oss till Finno.

Givetvis var det i första hand barnen som skulle få åka och roa sig. Jag och J skulle stå bredvid och vinka och fotografera och se allmänt föräldra-förnumstiga ut. Så gjorde vi till en början och alla var glada. Men så började jag snegla omkring mig och tycka att nog är det ju försmädligt om jag, som betalat för alltsammans, inte ska få åka i en endaste karusell. Och om jag bara ska få åka i en ska det ju vara den roligaste.

Så jag grabbade tag i intet ont anande nioåring (min egen, alltså) och marcherade till snurrmaskineras snurrmaskin. Med fula spraymålningar av Michael Jackson och någonting som antingen var Axl Rose eller Hannah Montana på vagnarna. Den ville jag åka i!

Förväntansfullt satte vi oss ner i Jackson-vagnen, vinkade till make och sexåring och lutade oss tillbaka. Åka karusell och äta karamell och fröjdas hela dagen uti Finno...

Det visade sig plötsligt att vi var de enda som skulle åka med snurrmaskinen. Nåväl, man kan ju inte vara allt för petig med miljöaspekten i det läget. Så bar det iväg, wee...

Funktionärerna på maskinen tänkte vara lite bussiga och skämma bort oss solo-åkare rejält. Så inte bara fick vi åka längre än vanligt, en av gossarna stod dessutom och gav oss extra fart under hela åkturen. Det innebar att vi snurrade runt en tre-fyra olika axlar i torktumlartakt i vad som kändes som 90 minuter.

Jag tror aldrig jag kommer att bli mig lik efter den åkturen. Resten av denna vackra söndag har jag tillbringat i sus och dus inte helt olikt tillståndet efter en sitz under studietiden. Ännu när aftondaggen föll undrade jag varför horisonten vägrade sluta vicka.

Så den dagen kom alltså då jag blev för gammal för att åka karusell. Ledsamt. Lika bra att trösta sig med en sherry.